livscoachen

Aaron Antonovsky (1923-1994) är en av samtidens främsta medicinska sociologer och har blivit känd för en stor skara genom hans hälsoteoretiska nyckelbegrepp KASAM (känsla av sammanhang). På 60-talet emigrerade han från USA till Israel och det var där som han började fundera över och studera vad det är som gör att många människor som går igenom oerhörda fysiska och psykiska påfrestningar ändå har en god hälsa och känner stor tillfredsställelse i sina liv. Genom sina studier kom han fram till att dessa människor har en hög känsla av sammanhang i sina liv. Det innebär i sin tur att de har en balans mellan begreppen begriplighet (att förstå ett skeende), hanterbarhet (att kunna göra någonting åt detta skeende) och meningsfullhet (att finna ett engagemang i att göra någonting åt det).

Antonovsky har även myntat ett annat hälsoteoretiskt begrepp, salutogenes. Det betyder ”hälsans ursprung” och innebär att man fokuserar på de faktorer som skapar och upprätthåller hälsa snarare än vilka faktorer som orsakar sjukdom. Motsatsen till salutogenes är patogenes vilket innebär att man fokuserar på vad som orsakar sjukdom.

Antonovsky menar vidare att man även kan se på hälsa som ett kontinuum där ytterligheterna är frisk och sjuk. Detta innebär således att man ser hälsa som en dynamisk process där man fortlöpande rör sig antingen mot hälsopolen eller mot ohälsopolen. Möjligt är också att befinna sig i ett stabilt läge någonstans på detta kontinuum.

Gösta Tibblin (1929-1997) är upphovsmannen bakom det så kallade ”hälsokorset” som är en modell för att visa på samspelet mellan den upplevda hälsan och den kroppsliga (fysiska och mentala) hälsan hos en person. Genom att skatta sig själv med hjälp av hälsokorset (gärna i kombination med coachande frågor så som ”Vart befinner du dig idag?” ”Varför då?” ”Vart skulle du vilja befinna dig?” ”Vad behöver du göra för att ta dig dit?”) kan man få en god bild av i vilket av de fyra fälten som en person befinner sig och varför.

Lennart Nordenfelt har precis som Antonovsky en humanistisk syn på hälsa, dock skiljer sig inriktningen på deras teorier åt. Nordenfelt skiljer på det biologisk-statiska sättet att se på hälsa och det holistiska sättet men menar att en hälsoteori måste omfatta bägge dessa perspektiv för att vara giltig. Han lägger störst vikt vid en persons handlingsförmåga (eller handlingsoförmåga för den delen), hälsa uppnås när man når sina vitala mål som sätts upp utifrån varje individs förutsättningar och livssituation.

 Man talar ofta om begreppen prevention och promotion i hälsodebatten. Vad innebär det och vari ligger skillnaden? I vardagligt tal pratar vi ofta om hälsofrämjande arbete istället för hälsopromotion. Det innebär mycket kortfattat att man försöker att skapa förutsättningar för att bidra till god hälsa i människors liv, exempelvis på en arbetsplats. Vi kan ställa oss hälsofrämjande frågor så som ”Hur skapas hälsa?” ”Vad befrämjar hälsa?” och ”Hur kan vi förbättra den egna hälsan?” för att närma oss insikt om hur vi kan förbättra vår hälsa. Om vi istället pratar om hur man förhindrar ohälsa, då är det prevention eller förebyggande åtgärder som vi talar om.

Vems ansvar är egentligen min och allas vår hälsa? Hälsofrämjande kan vi förstås arbeta såväl på individ- som på gruppnivå och på alla nivåer i samhället finns det utarbetade planer och hälsofrämjande åtgärder som genomförs löpande. Hälsa handlar naturligtvis till stor del om individen och det egna ansvaret men också om grupper och mellanmänskliga samspel. Relationer spelar en mycket stor roll i en individs uppfattning om sin hälsa, kanske framförallt mentalt men även fysiskt.  Sociologen George Herbert Mead uttryckte det kärnfullt då han verkade på tidigt 1900-tal. ”Organismens födelse är biologisk, medan människans födelse är social.”